|
Så funkar bergbanor
Linhjulen vari linnan löper. Skansens Bergbana.
|
Linan
Den vanligaste typen av drivning är alltså en lina som går från den ena vagnen upp till toppstationen och runt drivhjulet och ned till den andra vagnen. De två vagnarnas vikt balanserar varandra hela tiden. Den nedåtgående vagnens tyngd hjälper till att dra den uppåtgående vagnen uppför berget, samtidigt som den uppåtgående vagnen sänker farten på den nedåtgående vagnen.
Linan löper mellan rälerna i små linhjul som är delvis försänkta mellan spåren. På Åres bergbana har man bytt ut dessa linhjul mot små gula plastklossar, som kräver mindre i underhåll.
Vid mötesstationen mitt på banan med sina korsande räler är det ett litet avbrott i dessa för att linan ska kunna löpa igenom dem.
Brunnen vid dalstationen med vändhjulet och vikterna som håller linan spänd. Skansens Bergbana.
|
Två linor
På moderna bergbanor rör det sig egentligen om två linor. Den andra linan går istället nedåt från den ena vagnen till dalstationen och tillbaka till den andra vagnen. Vid dalstationen finns då en anordning för att spänna linan. Vid dalstationen på Skansens Bergbana finns en djup brunn där linan går ned och runt vändhjulet där stora vikter är fästade. Detta för att hela tiden hålla linan spänd med rätt kraft så inget slack uppstår.
 föregående sida - innehåll - nästa sida 
© Text och foto: Bruse LF Persson
| 
